Fick precis ett telefonsamtal där man bad mig gå på en arbetsintervju imorgon kl 14.
Hit skall jag imorgon, men det är inte på hotellet jag sökt arbete på…ler
Sökt detta jobb vid tre tillfällen genom arbetsförmedlingen, men först nu vid den tredje försöket ringde dom upp mig. Så imorgon kl. 14 skall jag befinna mig i Munkfors Hotell för en personlig intervju. Spännande då man aldrig varit i Munkfors men samtidigt oerhört nervöst känner jag mig nu.
Ni kan väl hålla tummarna?
har jag nu varit i två dagar. Det återstår tre dagar till innan jag på söndag morgon drar iväg med 50-60% av allt jag äger. Det känns spännande, det känns underbart och sist men absolut inte minst så känns det så himla rätt!
Idag skall jag luncha med Mia, en fd arbetskollega. Minns än idag hur Mia och jag satt (efter att ha fått ner alla patienterna i säng) första kvällen vi jobbade tillsammans med sina respektive mobiler i handen och knappt sade ett ord till varandra. Det släppte och sedan så föddes det en fin vänskap mellan oss. Vi har nu inte arbetat ihop på ca 4 år men vi träffas då och då och lunchar/fikar tillsammans.
Imorgon skall jag försöka hinna med att köpa älsklingens födelsedagspresent. Står och väljer mellan två saker vet inte riktigt vilken jag skall ta ännu.
På fredag skall jag ta hand om föräldrarnas räkningar och även ta tag i pappershögen som jag har framför mig nu. Sortera papper är ju så himla skoj….NOT!
På lördag skall mamma ha sin 65 års födelsedag, hon fyller på söndag men då jag skall åka då har hon varit snäll nog att flytta sin fest en dag. Det får mig att komma ihåg nu att jag inte har köpt något till henne än, måste göra det imorgon då.
Sedan på söndag blir det avfärd mot Torsby, man skall bli sambo, det hade jag inte trott om någon sagt det till mig för ett år sedan. Det har gått fort men det känns helt rätt! Skall bli intressant att se om jag lyckas få ner i bilen en byrå på 75*71 cm, tre resväskor och två Adidas väskor. Samt en skrivare.
Har fått ett par mail där folk bett mig berätta lite om själva operationen som jag gjorde för ett år sedan.
Jag skrev en operationsberättelse på min dagbok på Viktop.se och tänkte publicera den här också nu.
Måndag 2/2
Vaknade kl 5 på morgonen, låg kvar i sängen några minuter innan jag hoppade in i duschen för den andra duschningen som man blivit tillsagd att göra. Vid 6 tiden var jag färdig för att åka men då det var för tidigt satte jag mig i köket och surfade en halvtimme. Kom och tänka på att jag inte tänkte på vad som skulle ske alls, lite märkligt kan tyckas men op. var det enda som jag inte tänkte på.
Kl halvsju åkte jag hemifrån, jag körde själv till Ersta, var framme tio i sju, sade hej då till mina föräldrar som åkt med och gick in. Åkte upp till våningen och det var en hel del som var aktiva redan. Inne på SSK receptionen kunde man höra att någon ur personalen sjukskrev sig, inget ovanligt alls. Träffade SSK Eva och blev ombedd att gå till dagrummet så skulle någon ropa upp mig.
Det var då det började gå uppför mig att om någon timme så skulle man kunna ligga under narkos. Som tur var så hann man inte tänka så mycket för SSK Eva ropade upp mig och visade mig till mitt rum. Hon ställde någon rutin frågor och sade åt mig att byta om till deras sjukhus kläder, nattskjortan bak och fram och strumporna sist när man ligger på sängen, så man inte skulle halka kan jag tänka mig. Fick även en hel del mediciner, panodil och något annat för att man skulle bli avslappnad.
Gick in i badrummet och fick raka av håret på magen, byte om och ställde in mina saker i skåpet, lämnade necessären, i den lade jag mobilen och mp3 spelaren, så man hade tillgång till den på uppvaket. Ombytt och i ordning lade jag mig ner och några minuter senare kom doktorn in och frågade hur det var och om jag hade några frågor. Sedan målade han lite på magen och gick iväg.
Efter ett tag så kom SSK Eva och en annan syster, nervös som man började bli så la jag tyvärr inte hennes namn på minnet, men trevlig och rolig var hon. De körde iväg med mig i sängen och jag kom på mig tänkandes att ligga på en rullande säng och bara se upp i taket var något helt nytt för mig. Det jag minns av färden var att den var snabb, trodde att jag skulle åka hiss men innan jag hann blinka så var jag på plats. De lämnade av mig till op. SSK, dem som tog över var också supertrevliga. Efter några minuter körde dem in mig i ett nytt rum, där man fick på sig en op. mössa och någon slags skydd för fötterna. Efter ytterligare någon minut så fick jag gå till op. Bordet. Minns att resan gick lite skakigt, vet ej om det var pga. nervositet eller om det var pga. medicinen.
Liggandes på op. bordet så började dem försöka sätta nålar på mig, minns och har märken kvar på högra handen, men dem lyckades inte med det märkte jag sedan när jag vaknade till. Jag minns att jag försökte komma ihåg alla detaljer innan man slocknade men faktumet är att det sista jag minns är hur två – tre stycken håller på med att försöka sätta nålar och att någon smeker min vänstra kind.
PÅ UPPVAKET
Uppvaknandet var en hemsk känsla, ju mer jag tänker på det ju säkrare blir jag på att det är det värsta som jag varit med om hittills i mitt liv. Det jag hade i huvudet var att jag måste försöka samla mig och hjälpa till när jag skall från op. bordet till sängen, men hur mycket jag än försökte hålla mig vaken så somnade jag till. För varje gång jag somnade hörde jag röster runt omkring mig. Fast jag sov så hörde jag och kände jag hur folk pratade med mig och rörde mig. Dem få sekunderna man hade ögonen öppna så såg jag mig runt omkring och man kände inte igen sig, varken rum eller personalen.
Sedan kom nästa obehagliga sak, så torrt det var i min mun är det inte ens i öknen. Blodsmaken man hade i munnen var hemskt obehaglig, smärtan man kände i halsen när man försökte svälja var inte av denna värld. Fick lite hjälp med torrheten precis innan jag slocknade igen. Först runt 12 tiden vaknade jag till ordentligt. SSK Anders kom och berättade att op. var över och att allt hade gått bra, det kändes tryggt. Han satte på TV:n och jag såg lite på TV. Några minuter senare så körde dem in patient nummer två.
Vid 14 tiden började jag känna mig kissnödigt och bad att få gå på toaletten. Lyckades inte pressa ut en enda droppe fast man kände att man behövde kissa. De tog ett ultraljud över blåsan och den visade ca 250 ml, så dem tyckte det inte var något farligt. Efter ytterligare någon timme så kände jag att nu måste jag bara få komma upp och kissa, ännu en gång utan resultat. Nu hade mitt blodtryck gått upp i taket så det började samlas sig en del personer runt min säng. SSK Anders fixade någon medicin som jag fick i nålen samt ett plåster av någon slags lugnande medel. Man tog ett nytt ultraljud som visade strax över 300 ml i blåsan. SSK Anders bestämde att det var dags att tappa mig då, och shiit vad man vart lättad efter det. Det kom ut mer än 750 ml urin. Så deras ultraljud apparat vart det stora samtalsämnet resten av dagen på uppvaket. Den var tydligen ny och de var inte speciellt nöjda med den. Några timmar senare försökte jag gå på toan igen men utan resultat, vilket betyde att man satte på en KAD på mig. Ingen rolig känsla men sjutton vad skönt det var att känna hur blåsan tömdes.
Det tog ett tag att få ner blodtrycket, men dem fick den under kontroll och man hann inte riktigt bli rädd. Doktorn kom in under eftermiddagen och sade att op. hade gått bra och att han var nöjd. Det var tryggt det också. Under eftermiddagen kom den tredje patienten som var otroligt pigg. Han satt upp i sängen och pratade med personalen. Men han var riktigt borta för hur ofta man än sade att op. var över så sade han att op. hade blivit inställd. Tror det tog över två timmar innan han förstod att han hade blivit op.
På kvällen hade man lite feber men satt uppe på en stol och såg på nyheterna. Sedan så fick man lägga sig ner och försöka hålla alla sladdar man var uppkopplad emot på plats. Hade tagit med mig min mp3 spelare och tog fram den inför natten. Ett tips för er som tänkt göra det är att kolla hur batteriet mår, för min dog efter bara tre timmar.
Först runt ett – två på natten kände jag den första smärtan på allvar. Hade så förbannat ont under vänstra bröstet. Fick nåt för smärtan och det funkade efter ett tag. Man vågade inte röra sig så man låg stilla på ryggen. Det mest dramatiska under natten var annars hur deras blodtrycksmanchet gick igång varje halvtimme, det kändes som om den skulle kunna pressa sönder armen. Syre i näsan gick bättre än man trodde, den var faktiskt skönt.
Tisdag 3/2
Väcktes vid halv åtta på morgonen och fick gå in och tvätta av sig på toan. Man var lite skakig på benen men inte yr eller så. Sedan så fick man sitta uppe och titta på TV med 10 ml iskallt vatten. Jag mådde rätt bra, inga smärtor, kunde gå upp och gå utan besvär, ja man vart riktigt andfådd dock. Mina op. kamrater började vakna till liv också och allas op. hade gått bra. De tog bort KAD på morgonen också. Även om dem hade lite besvär med syre intaget och lite andra små saker som jag tack och lov slapp. Däremot så fick jag ett öknamn på avdelningen senare. Teflonmannen, deras bandage satt inte kvar mer än 10 – 15 minuter, dem lossnade hela tiden.
Runt elva tiden fick två av oss lämna uppvaket och gå till vår avdelning. Alla tre skulle dela rum och det var riktigt skönt för vi hade ju börjat prata med varandra och kom bra överens. Inne på rummet så plockade jag fram min laptop och började titta på film. Runt 12 tiden lyckades jag äntligen kissa på egen hand och då kände man sig lättad. En liter klara vätskor skulle man dricka under den första dagen. Det gick trögt för mig till en början, men jag kom upp i en liter precis innan dem kom och räknade. SSK Sabina fixade till och med en nätverkslad och inloggningsuppgifter så man kunde koppla upp sig mot nätet. Det kom in folk i tätt mellanrum och tittade till oss det gav en trygghetskänsla.
Natt sköterskan var en mycket trevlig äldre dam som hade många kloka råd att dela med sig. Hon tom erbjöd oss egna rum, men vi hade kommit så pass bra överens att ingen tackade ja till eget rum.
Onsdag 4/2
Man blir väckt tidigt på sjukhus så kl halv åtta kom det in två undersköterskor, dem skulle ta lite prover och väga oss. 138,9 vägde jag, vilket är ca 7 kg mindre. Jag vart förvånad men oerhört glad! Vi gick in och åt frukost, jag som är så kinkig med mat fick ta lite nyponsoppa. Frukosten gick bra och efter det så klädde man på sig och fortsatte att titta på TV. Kl 10 så var det dags igen för lite nyponsoppa, den var lite mer trögare att få i sig. Efter det kom doktorn förbi igen och frågade hur man kände sig och om man ville åka hem redan? Jag var inte sen att tacka ja till det erbjudandet då jag mådde prima. Så efter lunchen fick jag gå hem.
Idag åker vi till Torsby, Maria har varit hos mig sedan fredag kväll.
Kristina, Marias bästa vän kommer och hämtar upp oss på stationen ikväll.
Vi skall åka första klass idag på X2000, riktigt lyxigt! Får se om vi har tur och slipper förseningar, det är ju lite så där med dessa under vintern för SJ.
Kommer hem på tisdag förmiddag, lagom i tid innan Svenskafans.com skribent-träff, det ser jag faktiskt fram emot, sist jag var på en sådan så var det riktigt trevligt.
För exakt ett år sedan gjorde jag en gastric bypass operation.
Jag vägde då 147 kg när jag började med flyt två veckor innan operationen.
Jag hade ett omfång runt magen på 145 cm.
Ja så här stor var jag som värst
På dessa två veckor gick jag ner ca 8 kg.
Av själva operationen är minnen som sitter kvar dom lite obehagliga.
Minns bla att innan jag somnade så höll 2-3 st att sticka mig ett bra tag innan dom var nöjda.
Uppvaket var nog det värsta!
Man ville hjälpa till som man vart ombedd men man hade inget kontroll över sin egen kropp.
Blodsmaken i halsen efter tuberna man hade haft där under operationen.
Eller hur munnen kändes som värsta öknen, så torr som den var.
Det har varit ett intressant år utan tvekan. Kg har rasat och har nu stabiliserat sig strax över 100 Kg.
I somras så såg man ut så här
I höstas så såg jag ut så här(lite stel som vanligt :))
Nu under vintern ser man ut så här (kanske inte den bästa bilden)
Idag så ser jag ut så här, måttet ni ser är storleken på omfånget jag hade när denna resa startade
Förr var det 145 cm, nu är det 105 cm.
Målet från början har varit 99 kg och jag är glad, men innerst inne har jag lagt drömgränsen på 85 kg. Det kommer bli oerhört svårt att nå, men just nu är jag 17 kg ifrån det målet, så än finns det lite hopp. Det har funkat bättre än jag kanske trodde från början med att äta rätt och framförallt vid rätta tillfällen. Visst kan jag fortfarande äta onyttiga saker, men om jag förr kunde äta en hel pizza, kebab, MacDonalds osv, så äter jag kanske 1/4 del av det jag kunde stoppa i mig förut.
Ett exempel, detta kunde vara en normal måltid för mig för ett år sedan:
Så ser mina måltider ut nuförtiden:
Fysiskt så mår jag otroligt mycket bättre, jag klarar av saker nu som jag inte var i närheten av att klara för ett år sedan. Jag gick hårt direkt på motion och under första halvåret så cyklade jag varje morgon 10 km. Nu har det blivit mer att jag går ut och går lite då och då. För att nå drömgränsen så måste jag nog ta tag i motionsbiten igen och det skall jag också göra.
Psykiskt så mår jag ännu bättre, att vara överviktig är inte bara fysiskt jobbigt som många kanske tror. Det tar även på hjärnan kan jag tala om, kanske inte för alla men på mig har det gjort det. Man har gått omkring i en massa år och försökt dölja den man ändå är. Jag har isolerat mig stundtals, även för mina närmaste vänner. Nu så är jag inte orolig längre om någon kommer med ett förslag på att gå ut eller att jag skall komma över till dom. Nu behöver man inte oroa sig om det finns plats för mig, framförallt så kan jag nu gå ut och inte behöva titta mig omkring efter en lämplig plats att sitta. Tänka på om stolen orkar med min vikt. Dessa tankar har tagit mycket på en förut.
Detta har gjort att jag känner mig mer eller mindre som en hel ny människa, den första bilden som jag visar i detta inlägg var den som är skyldig till att jag nu mår så här bra! När jag såg den bilden på mig själv ville jag bara sjunka genom jorden, men istället så tog jag mig i kragen och bestämde mig för att söka hjälp. Ett år senare så inser jag hur viktigt beslut jag tog och framförallt hur rätt beslut det var!
Men det bästa som hänt mig detta år är Maria eller Mia som jag brukar kalla flickvännen:
Obrigado amor!
Ja nu har vi levt i över två veckor på det nya året och jag har inte bloggat något än.
2010 har mjuk startat för mig, har hunnit vara nära på två veckor hemma och har nu varit snart i en vecka hos Mia.
Kommer att stanna kvar i Torsby några dagar till och det känns kanon bra.
Är också på väg att ta ett viktigt beslut, ett beslut som känns helt korrekt och som medföljer en omställning för mig. Men det är bara positivt så det känns kanon bra att ha tagit detta beslut.
Ta hand om er där ute…
ja så länge har jag nu varit tillsammans med Mia.
Tiden flyger förbi nu känns det som.
Detta foto tog vi strax innan vi åkte till Mias bror för att fira Jul.
Köpte Mia en halsband med en hjärta till denna speciella dag.
för första gången. Efter att ha varit hos flickvännen i en vecka, en kall vecka, tror vi har haft -22 som värst, så var det dags att fira Jul idag!
Har bott i Sverige i snart 30 år, men först idag firade jag en traditionell svensk Jul.
Vart inbjuden att fira Jul med Marias familj hos hennes bror.
Det var riktigt trevligt och alla var jätte trevliga.
Åt julskinka, hemlagade kött bullar som Marias mamma gjort, prinskorv, champis, revbensspjäll och en kokt potatis. Samt en bit av Marias mammas hembakad bröd. Till efterrätt vart det lite ris a la malta, och maräng liknande sak. Köttbullarna var nog det goaste, men allt vra faktiskt helt okej, det som var lite svårare var nog ris a la malta, men jag åt upp allt jag tog.
Drack nästan en hel öl, det har jag inte gjort sedan operationen, eller jo en hade jag nog druckit hos Maria. Hade med mig en Macieira (typ port. konjak) till Marias bror och drack några droppar av den med. Dom dropparna kändes måste jag erkänna, man tål inget längre.
Tack älskling för att jag fick fira jul med dig!
Tack för min nya tumring som jag fick i julklapp av dig!
Tack för att du finns i mitt liv!
Amo-te!
Helgen har varit helt okej…
Började med att i fredags träffa mina fd. .Net07 klasskamrater hemma hos Magnus.
Kul att träffa dom som kom, alla verkade ha det bra, några jobbar, några pluggar vidare och några söker jobb samtidigt.
I lördags träffade jag Steven och vi satt och prata, det var riktigt trevligt, Steven var den som jag fick bäst kontakt med, vi hade en del gemensamt. Vi träffades på Olearys i Kungsholmen, men där skulle vi knappt få se en Premier League match som vi hade tänkt, så vi gick till T-Centralen tog tunnelbanan till Gamla Stan och gick till en pub. Det vart iofs ingen Premier League för dom visade bara Rugby, men det var helt okej då vi fick prata en hel del.
Igår var jag på Olearys igen, men då med MUFC gänget, vi vart bara tre stycken som satt och led matchen genom och tvingades se hur United förlorade mot Chelsea. Stannade kvar några minuter för att se DIF sedan besegra Assyriska och hänga kvar i Allsvenskan. Senare på kvällen hemma såg jag mitt Sporting tappa en klar 2-0 ledning och mardrömssäsongen håller i sig.
Förutom att man saknar Mia och att Sporting och United gick dåligt så har helgen varit okej som sagt…
Ni som känner mig bra vet att jag sällan tar för mig, idag tänkte jag ta för mig lite.
Mix Megapol kommer att skicka ett gäng män till New York för en NHL weekend med Adam och Anders!
Visserligen så är fotboll sporten som jag pratar mest om men hockey är den sporten som jag kanske sett mest LIVE matcher.
På glada 80-talet missade jag sällan en match på gamla hovet, jag hade säsonger då jag såg alla DIF´s hemmamatcher, samt att jag följde med min gode vän Petros på bajens division ett matcher. Att få åka iväg och se på en NHL match live har varit en dröm man haft. Så om någon av mina trogna läsare känner för att nominera mig till denna resa, och samtidigt få chansen att vinna fina priser, kan ni alltid klicka här.
🙂
| kingdom toto om Länder och städer jag varit på… | |
 | review om 2010 in review |
| http://simplykellyde… om Länder och städer jag varit på… | |
 | Ulrika Lundvall om Sjuk |
| 2010 in review… om Gastric Bypass |
Portugisen.com 