Känns som jag just nu är inne i en oflyt som inte är av denna värld.
Först så strulade A-kassa, sedan strulade Försäkringskassan och CSN.
När man kom över dessa strul så hann det gå ca två timmar innan nästa oflyt gjorde sig påmind.
I fredags hade vi en avskedstackning på jobbet, vi gjorde en femkamp på badhuset. Olyckan var framme redan vid första övningen för mig. Jag sprang baklänges och snubblade. Ramlade på ryggen, till en början så kändes det lite ömt men inte så farligt. Men ju mer tid det gick började det värka som sjutton. Smärtade i ryggen allt mer och högra vristen kändes inget bra alls.
Dum som man är ville man inte avbryta femkampen fast man hade skitont. Ny i gänget ville man visa sig på sin bästa sida och fortsatte med femkampen. Pilkastningen som kan tyckas inte borde vara så jobbig med ryggvärk och fotvärk vart rena pärsen. Men värst var nog hinderbanan med en cricketklubba och en mjukboll. Böjd rygg som värker var ingen hit kan jag berätta. Springa med en värkande höger fot var inte tal på men det gjorde ont bara å halta sig fram. Dumt att göra hinderbanan en gång, visserligen vann jag min match, men att göra det en andra gången var dumstridigt och plågsamt.
Vid fyra tiden avslutades femkampen, jag åkte hem för att villa upp mig inför avslutningen på Kina kroggen, lade mig ner försiktigt på soffan och hittade ett läge där ryggen inte gjorde ont. Men efter någon timme började smärtorna att öka och det började klarna för mig att detta var allvarligare än vad man ville erkänna.
Maria kom hem strax efter 18 och då fanns det bara en alternativ, det var att åka till Akuten. Knappt jag minns hur jag kom nerför trapporna och satte mig i bilen och åkte till Akuten. Däremot så minns jag hur ont det gjorde. Kan helt ärligt erkänna att det rann en och annan tår ur ögonen på mig. Samt att jag skrek inombords en rad olika svordomar på diverse språk.
Smärtan ökade för varje minut som gick och jag vet inte riktigt hur länge det tog från att jag kom in till Akuten och fick smärtstillande, däremot så minns jag att jag bet mig själv ett par gånger på vänsterhanden för att innte skrika rakt ut. Fanns ju trots allt andra än mig på akuten, men hade jag vart hemma ojojoj vad jag hade skrikit.
Fick till slut morfin spruta och det tog ett tag innan den tog kan jag tycka, men återigen så hade jag ingen tidsuppfattning. Det var då det började bli lite otäckt, inte för att jag själv minns detta men jag har fått höra att efter att jag fått morfin så började jag svimma av. Maria räknade upp till 12 gånger som jag svimmade av kortare stunder. Troligtvis var det på grund av smärtan eller så var det nån reaktion på morfin jag fick.
Läkaren trodde att det var muskelrelaterade smärta men då jag hade svimmat av så pass mycket ville han ha mig kvar för observation under natten. Fick eget rum på avd 4A och låg kvar där under natten. Smärtorna försvann aldrig helt men däremot så hittade man en och annan ställning där det inte värkte allt för mycket. Sov typ två timmar i taget under hela natten.
På lördagen fick jag lite frukost, hade inte ätit sedan fredags lunchen så jag var duktig hungrig. Sedan fick jag åka ner till röntgen och där återkom dom stora smärtorna när dom ville att man skulle ligga plant på en small brädda. Ryggen och foten röntgades. Som tur var så hittades ingen skada varken på ryggen eller på foten. Man hittade tydligen en gammal fraktur som läkt fel på foten men inget mer. Kan inte erminnas att jag gjort nåt för att ha brutit foten och framförallt inte minnas att jag haft så ont i foten som man borde ha om man brutit foten nångång.
Dom ville ha kvar mig minst en dag till på sjukhuset och kanske borde jag ha stannat kvar, men det var så sjukt tråkigt att ligga där ensam, en platt TV som inte funkade heller. Så när doktorn sa att det var helt okej att åka hem så valde jag att åka hem. Fick stöd av Maria och vår grannen E uppför trapporna.
Nu är det tisdag och det börjar kännas bättre, har dock fortfarande stundtals smärtor både i ryggen och i foten, sällan samtidigt dock vilket är ju skönt. Har sovit på soffan då vår säng är för mjuk. Hoppas kunna ev gå tillbaka till jobbet i slutet av denna vecka eller senast nästa vecka. Har fram till 2:a juli innan man arbetslös igen.
Så vad mer skall råka utför nu?
Ja försäkringskassan kommer väl att strula nu med denna ofrivilliga sjukskrivningen räknar jag kallt med…
Annars har ju Fotbolls VM börjat och idag är det Portugals tur att spela sin första match, matchtröjan är på och jag har lyckats få sambon att dra på sig en Portugal tröja också. Imorgon skall jag försöka gå ut och göra ett par ärende, Torsby kommuns IT avdelning och arbetsförmedlingen är dom viktigaste. Men även en sväng förbi systembolaget där Sagres skall beställas så man kan ha nåt å dricka till under matcherna.
Avslutar detta långa blogg inlägg med att tacka sambon för allt hon har gjort fram tills idag efter olyckan och det som hon kommer göra närmaste dagarna också, utan dig hade jag inte klarat mig speciellt bra.
Obrigado amor..
Portugisen.com 